Nedräkning & välling-avvänjning
Så har vi städat och fixat hem spjälsängen som vi får låna till den kommande lillen, tvättat alla "bebisars" sängkläder och bäddat rent, alltid lika skönt att ha det gjort. Mika är ett litet välling-monster som fläckar ner allt han äger med sin flaska. Men inte länge till...
Har börjat att ta bort vällingen på natten nu, han somnade ju alltid med flarran i munnen som en snutte då han inte vill ha napp (thank God!). Vi är inne på 3;e dygnet av kaos, men ännu har vi härdat ut ilskan. Han har utvecklat en ny tonart i sitt skrik, han growlar värre än de flesta av mammas favoritband kan. Men det tar mindre och mindre tid till att få honom att slappna av hela tiden bara man finns där hos honom, så man märker ändå framsteg. Stackars liten som ska bli stor... Men finns det något mer härligt än när ens älskade unge kan komma till ro själv och somna om, trygg av att bara vara? Vi insåg ju rätt snabbt att det är ca 4 veckor kvar till mitt snitt och den nya tittar ut så skulle vi få Mikas nätter att bli mer stabila så får det ske nu och vad jag är glad att vi tog det beslutet! Det påverkar vekligen allt, han är mycket mer intresserad av mat nu och favvofrullen har blivit mackor med leverpastej, yum.
Med nästa barn skippar jag gröt/välling-dieten och pushar på med rolig och god näringsrik mat istället, gröt och välling är ju bara snabblösningar som skapar mer problem i längden när man "missbrukar" det som våran son, haha!
Har börjat att ta bort vällingen på natten nu, han somnade ju alltid med flarran i munnen som en snutte då han inte vill ha napp (thank God!). Vi är inne på 3;e dygnet av kaos, men ännu har vi härdat ut ilskan. Han har utvecklat en ny tonart i sitt skrik, han growlar värre än de flesta av mammas favoritband kan. Men det tar mindre och mindre tid till att få honom att slappna av hela tiden bara man finns där hos honom, så man märker ändå framsteg. Stackars liten som ska bli stor... Men finns det något mer härligt än när ens älskade unge kan komma till ro själv och somna om, trygg av att bara vara? Vi insåg ju rätt snabbt att det är ca 4 veckor kvar till mitt snitt och den nya tittar ut så skulle vi få Mikas nätter att bli mer stabila så får det ske nu och vad jag är glad att vi tog det beslutet! Det påverkar vekligen allt, han är mycket mer intresserad av mat nu och favvofrullen har blivit mackor med leverpastej, yum.
Med nästa barn skippar jag gröt/välling-dieten och pushar på med rolig och god näringsrik mat istället, gröt och välling är ju bara snabblösningar som skapar mer problem i längden när man "missbrukar" det som våran son, haha!
Alla hjärtans dag
Var det igår ja...
Vi struntade i allt vad blommor och choklad hette igår och körde på äkta vara! Har aldrig varit så trött som jag var igår och när älskling kom hem lät han mig slippa allt ansvar för en dag och det var UNDERBART! Ett skönt skummbad när benen värker och upp-puffade kuddar i soffan att luta sig tillbaka mot efteråt. Helt suveränt skönt och välbehövt, tack älskade du!
Idag är mindre roligt igen, har börjat samla på mig vätska så jag känner mig som en uppstoppad korv i skinnet. Fått gräva fram de sexiga stödstrumporna återigen, nu tänker ni väl "stödstrumpor á la gammal kärring", men nej apoteket har faktiskt normala sådana som ser ut som svarta knästrumpor bara. Nåja, några få veckor kvar innan nr2 behagar möta världen. Vi får väl se om jag lyckas hålla förlovningsringen på hela vägen ut denna gången, det gick nästan sist, men 10kg vätska de sista veckorna tar ut sin rätt.
Börjar kännas smått stressat, med Mika var ju allting relativt färdigt och klart några veckor innan, hade nog t om BB-väskan packad vid denna veckan redan (v33), men nu, allting känns så oplanerat. Man måste ju orka göra klart allting också innan man blir helt ledbruten av sista veckorna. Nåja, det ordnar sig nog... Hihi!
Älskade fina unge!
Vi struntade i allt vad blommor och choklad hette igår och körde på äkta vara! Har aldrig varit så trött som jag var igår och när älskling kom hem lät han mig slippa allt ansvar för en dag och det var UNDERBART! Ett skönt skummbad när benen värker och upp-puffade kuddar i soffan att luta sig tillbaka mot efteråt. Helt suveränt skönt och välbehövt, tack älskade du!
Idag är mindre roligt igen, har börjat samla på mig vätska så jag känner mig som en uppstoppad korv i skinnet. Fått gräva fram de sexiga stödstrumporna återigen, nu tänker ni väl "stödstrumpor á la gammal kärring", men nej apoteket har faktiskt normala sådana som ser ut som svarta knästrumpor bara. Nåja, några få veckor kvar innan nr2 behagar möta världen. Vi får väl se om jag lyckas hålla förlovningsringen på hela vägen ut denna gången, det gick nästan sist, men 10kg vätska de sista veckorna tar ut sin rätt.
Börjar kännas smått stressat, med Mika var ju allting relativt färdigt och klart några veckor innan, hade nog t om BB-väskan packad vid denna veckan redan (v33), men nu, allting känns så oplanerat. Man måste ju orka göra klart allting också innan man blir helt ledbruten av sista veckorna. Nåja, det ordnar sig nog... Hihi!
Älskade fina unge!
Underbar dag
Ja det hade vi igår när vi äntligen fick komma ut igen.
Var med Mika tidigt på morgonen på Öppna förskolan och lekte, som vi saknat att få komma oss ut! Det har inte varit lätt att få träffa andra barn när det alltid är någon och mest Mika då som är sjuk hela tiden. Jag har inte fått se honom med så många andra barn sedan han började gå själv och det var helt underbart att se honom rulta omkring och leka för sig själv och bara vara fullkomligt nöjd med läget. Igår fanns inget gnäll eller skrikande, fast iof gör det nästan aldrig det om dagarna längre, han är en riktigt nöjd liten herre.
Har äntligen fått mitt beslut och datum för snittet, det var efterlängtat. Känns väldigt overkligt, men samtidigt så skönt för nu vet man att allt går "rätt" till. Nu hoppas jag bara att den tiden blir som det ska vara, inga fler otrevliga upplevelser eller annat bök kring detta nu, det är allt jag ber om.
En helt underbar dag, tack alla för det som var med och förgyllde den!
Var med Mika tidigt på morgonen på Öppna förskolan och lekte, som vi saknat att få komma oss ut! Det har inte varit lätt att få träffa andra barn när det alltid är någon och mest Mika då som är sjuk hela tiden. Jag har inte fått se honom med så många andra barn sedan han började gå själv och det var helt underbart att se honom rulta omkring och leka för sig själv och bara vara fullkomligt nöjd med läget. Igår fanns inget gnäll eller skrikande, fast iof gör det nästan aldrig det om dagarna längre, han är en riktigt nöjd liten herre.
Har äntligen fått mitt beslut och datum för snittet, det var efterlängtat. Känns väldigt overkligt, men samtidigt så skönt för nu vet man att allt går "rätt" till. Nu hoppas jag bara att den tiden blir som det ska vara, inga fler otrevliga upplevelser eller annat bök kring detta nu, det är allt jag ber om.
En helt underbar dag, tack alla för det som var med och förgyllde den!
Beware, angry mother...
Jag vet att man egentligen skall undvika skriva i vredesmod, men nu räcker det tamejf*n!
Har ju satsat allt på detta mötet med öronspecialisten som vi väntat på att få remiss till i 2 månader nu och vad händer?
Först och främst var det ju så oerhört rolig väg till Uddevalla sjukhus p ga väglaget som orsakat diverse olyckor och avstängda vägar. Har funderat mycket på vad öronläkaren gör för undersökningar och det kändes ju som att det skulle bli bra det här, äntligen någon som förstår vilket helvete våran son har med inflammationer varje månad. Men icke...
Hela mötet med läkaren + undersökningen tog inte ens 5(!) minuter, han tittade snabbt i öronen och konstaterade att jo det ser ju ut som att han har lätt att få infektioner. Sedan sa han helt sonika bara att "Ja, men vi gör ju ingenting förrän han är 12 månader gammal, så åk ni hem och ge han koksalt". Att jag inte exploderade... Har vi satt allt vårat hopp, all den resvägen och nästan fått pappan att ta ledigt en hel dag bara för att få höra den meningen?! Jag blev så paff så jag fann knappt ord. Försökte kontra på alla sätt och vis och ifrågasätta vad fasen vi gör då när nästa öron-episod inträffar och allmänläkaren vägrar skriva ut pencillin, då sade han bara att det var ju bra att de inte ville ge mer pencillin och att man skall vara försiktigt med det. Jaha, vad i h-vete ska vi göra istället då, gå hemma med honom tills öronen blöder istället?!
Sedan sa han att nästa gång han får inflammation så ska vi åka till Uddevalla sjukhus (som inte tar emot på helger eller kvällar, så Mika får lära sig att få öronproblem på arbetstid istället) istället för VC, varför då undrade jag, jo för att det kan ju kanske vara något annat än öronen. Jo tjena, aint gonna happen, tard! Ska jag spänna fast min son i bilen när han skriker lungorna ur sig av smärta för att släpa honom till Uddevalla för att enbart konstatera att jo men visst är det öronen igen. AAAAAH ilska!
Så kära vänner med barn och diverse, vi syns väl lagom till hösten när vi fått hjälp, för nu ska Mika inte åka på en enda inflammation till förrän vi får rätta hjälpen... Det enda jag kan göra mer för mitt barn när ingen hjälper är att hyra en stuga i skogen och isolera oss. SUCK.
Har ju satsat allt på detta mötet med öronspecialisten som vi väntat på att få remiss till i 2 månader nu och vad händer?
Först och främst var det ju så oerhört rolig väg till Uddevalla sjukhus p ga väglaget som orsakat diverse olyckor och avstängda vägar. Har funderat mycket på vad öronläkaren gör för undersökningar och det kändes ju som att det skulle bli bra det här, äntligen någon som förstår vilket helvete våran son har med inflammationer varje månad. Men icke...
Hela mötet med läkaren + undersökningen tog inte ens 5(!) minuter, han tittade snabbt i öronen och konstaterade att jo det ser ju ut som att han har lätt att få infektioner. Sedan sa han helt sonika bara att "Ja, men vi gör ju ingenting förrän han är 12 månader gammal, så åk ni hem och ge han koksalt". Att jag inte exploderade... Har vi satt allt vårat hopp, all den resvägen och nästan fått pappan att ta ledigt en hel dag bara för att få höra den meningen?! Jag blev så paff så jag fann knappt ord. Försökte kontra på alla sätt och vis och ifrågasätta vad fasen vi gör då när nästa öron-episod inträffar och allmänläkaren vägrar skriva ut pencillin, då sade han bara att det var ju bra att de inte ville ge mer pencillin och att man skall vara försiktigt med det. Jaha, vad i h-vete ska vi göra istället då, gå hemma med honom tills öronen blöder istället?!
Sedan sa han att nästa gång han får inflammation så ska vi åka till Uddevalla sjukhus (som inte tar emot på helger eller kvällar, så Mika får lära sig att få öronproblem på arbetstid istället) istället för VC, varför då undrade jag, jo för att det kan ju kanske vara något annat än öronen. Jo tjena, aint gonna happen, tard! Ska jag spänna fast min son i bilen när han skriker lungorna ur sig av smärta för att släpa honom till Uddevalla för att enbart konstatera att jo men visst är det öronen igen. AAAAAH ilska!
Så kära vänner med barn och diverse, vi syns väl lagom till hösten när vi fått hjälp, för nu ska Mika inte åka på en enda inflammation till förrän vi får rätta hjälpen... Det enda jag kan göra mer för mitt barn när ingen hjälper är att hyra en stuga i skogen och isolera oss. SUCK.
