.

Så har vi äntligen fått träffa våran son!

Han mötte kvällssolen den 12;e maj vid kl18.06. En stor liten krabat på 4745g (inte 5745 som jag skrev i min förvirring först haha) och 54cm lång, inte illa!

Jag gick hemma med regelbundna förvärkar i 12 timmar innan jag gav upp och åkte in och fick stanna kvar på sjukuset, så skönt! Ville verkligen vänta till det sista innan vi åkte in för att inte bli hemskickad och så blev det. Sedan låg jag på sjukhuset i ytterligare 12 timmar och kämpade med att få ut krabaten, men han ville inte riktigt vara med. Hela förlossningen och alla förväntningar om hur den skulle vara grusades totalt när vi insåg att han inte ville komma ut på egen maskin. Sugklockeförsök (som lämnade hemskt fula sår i bakhuvudet, stackars bebis) som misslyckades, jag var helt utslagen och halvt medvetslös av smärtan och av att ha kämpat så länge med en omöjlig uppgift. Tillslut blev det ett urakut kejsarsnitt och allt som hörde en "normal" förlossning var som bortblåst. Men det var en oerhörd lättnad att man fick bli snittad tillslut för den smärtan vid värkarna var inte att leka med på slutet...!

Nu är vi så äntligen hemma och försöker rehabilitera oss (mig) så gott det går och först nu börjar jag känna mig ganska så normal igen! Det är ju trots allt en stor bukoperation man genomgått och snittet blev dessvärre infekterat så återhämtningen har tagit sin lilla tid. Det har varit en prövning våran första tid samman, men gud vad jag är lycklig över min lilla skatt <3 Trodde aldrig att jag skulle vara så tacksam för att bli väckt i tid och otid på nätterna av gallskrik, blöjbyten och allt som hör ett litet barn till... Men nu är han här och det med råge!