.

Det flyter på oväntat bra, ja iaf sålänge älskling är hemma...

Mika & Aron, Aron & Mika. Mammas pojkar... Helt otroligt att få 2 så fina små så fort, jag trodde aldrig livet skulle kännas i balans igen, men det börjar det göra. Lustigt nog så känns det mer balanserat nu än innan, men det beror nog mycket på att jag var gravid med foglossning och allt var så tungt med bara 1...!

Nu helt plötsligt är det fysiskt möjligt för kroppen att vara uppe senare än till 20.00 om kvällarna... Visst är det mer vakentid om nätterna med en liten till, men i motvikt till det så har Mika aldrig haft bättre nätter än nu. Vaknar max 1-3 gånger och efter lite vatten somnar han direkt om igen. Super!

Vad himla lätt man glömt allt med en nyfödd, ändå var det knappt 11 månader sen sist. Fast det praktiska handlaget sitter i ryggmärgen, det känns verkligen. Inte heller är de hälften så kaosartat som med första barnet, vilket märks såväl då jag i princip kan räkna på 1 hand hur många gånger jag hör Aron skrika på ett dygn. Han är änsålänge en sovbebis (upp emot 6h om natten!) och vi ber såklart att han får skonas från koliken som inte storebror fick... Det känns hemskt olycksbringande att ens säga/skriva ordet, men det är väl då man verkligen är medveten om innebörden också...

Nu ska jag njuta av min sovbebis!